Återkoppling från P4 Radio Gävleborgs serie om Furuviksbarnen.

Lyssna på P4 Radio Gävleborgs inspelade radioprogram!

Jag måste berätta någonting fantastiskt roligt som hände idag efter det att sista avsnittet, nr 11, sändes i P4 Radio Gävleborg.

Det ringde en man vid namn Gunnar och som fyller 86 år i år.  Han var med vid startåret 1936 i ett spel som endast varade en enda dag och hette Negerbyn.

Hans minns att Läraren Gösta Ahlstrand sökte barn från skolan i Ytterharnäs och Kastet för att röja vass vid Sandviksbadet. De fick åka dit med en kärra och man byggde några afrikanska kojor där nere.

De skulle föreställa negrer och satte en svart strumpa på huvudet . I händerna höll de spjut och sköldar  skapade av bamburör som växte vid stranden. De hade även svarta badbyxor och bastkjolar. Spelet varade ca 30 min och alla skulle sjunga ”Tjinga Tjule Unkelikule, Tjinga Tjule Unkelikule”.  Jodå, han mindes mycket väl varenda ord från detta, det var en oerhört stor händelse i hans liv.

Några barn mötte upp i flottar och föreställde förlista sjömän som kom med brandsprutor och sprutade på dem.  Mot slutet satt alla i en ring och åt bananer. De var inkletade med Kimrök bestående av sot och vaselin och det tog nästan hela sommaren innan alla var riktigt rengjorda från detta (obs att själva spelet endast varade under totalt 30 min). Två barn red på elefanten TAKU och de sa att det kändes som att sitta på en rotborste. Senare skapades även spel där indianer var inblandade men då fick Gunnar ej vara med för sin mamma. Hon hade redan tillräckligt med problem för att få honom ren från det förra spelet.

Gunnar minns att vid dansbanan kostade det 20 öre/dans och det var vakter som kontrollerade att alla hade betalat. Han älskade att dansa och spenderade 2 kr varje gång. Mot slutet blev han bekant med vakterna och tilläts att smita in utan biljetter.

Han berättade för mig att efter radiosändningen satt han vid sitt köksbord och storgrät när han hörde vår berättelse och sa att på detta kommer jag att leva länge.  Han hade tidigare kontaktat flera tidningar för att själv höra om det fanns några bilder från den tiden men det gjorde det inte.

Efter vårt telefonsamtal skrev jag direkt ut bilderna från detta spel på papper och  postade dem till honom. Jag ringde och berättade detta och han blev JÄTTEGLAD.

Flera ringde faktiskt efter programmet så jag hoppas verkligen att vi nu når ut i en större krets och får in fler bilder framöver.

------------------------------------------------------------.

 Webbmaster: Lotta tummenopp lisse-lotte@danielson.be

Gå till  Startsida

Senast uppdaterad:  2009-08-23